Energimyndighetens nya lokaler

Energimyndighetens nya lokaler

Aktivitetsbaserat arbetssätt och anpassad arbetsmiljö

Energimyndigheten är en statlig myndighet och vår vision är ett hållbart energisystem. I den här bloggen dokumenterar vi vår resa mot ett aktivitetsbaserat arbetssätt och anpassad arbetsmiljö. Vi vänder oss främst till våra egna medarbetare, men delar också gärna med oss av våra erfarenheter.

Att kasta sig ut i ett svart hål

MedarbetarskapPosted by Maria Berlin 2017-03-24 09:28

Jag förstod mig inte på dem. De där andra, som med hull och hår, kastade sig rätt ut i ett svart hål. Men så har jag har ju aldrig varit en early adopter heller. Låt de andra prova först, brukar jag tänka, så får en se sen. Det här var innan jag förstått hur fantastisk bra det var att inte envist bita sig kvar på den stol jag suttit på de senaste åren. Men så här började alltihopa.

Det var min kreativa, idéspruta till chef Eva Lindhé som var pigg på att låta oss på kommunikationsenheten agera labbråttor. Hon anmälde oss gladeligen till det experiment som ledningen ville genomföra för att testa det man kallade ett aktivitetsbaserat arbetssätt. Det här var på hösten 2014 och vi hade precis blivit en enhet och fått ett nytt landskap att flytta in i. Aldrig i livet att jag släpper min plats nere i hörnet, tänkte jag. Jag måste ha min egen stol, mina egna papper, ja till och med min egen skrivbordslampa, resonerade jag. Vad var det för vits med att ägna en massa tid åt att plocka fram sina grejer varje morgon och plocka bort dem på kvällen, det kan ju inte vara effektivt tänkte jag.

Fasta och flexibla arbetsplatser
Sagt och gjort, halva enheten gick med på att testa detta nya och halva enheten ville ha sina fasta platser kvar. Kompromissen blev att halva landskapet blev anpassat med flexibla arbetsplatser och andra halvan med fasta platser. En bra lösning tyckte jag som kunde fortsätta att sitta i mitt hörn, se samma människor runt omkring och inte behöva höra andras prat om sådant som jag inte arbetade med. Jag var nöjd och tillfreds med livet i mitt eget hörn.

Nya lokaler och beslut om nytt arbetssätt
Arbetet med våra nya lokaler tog fart under hösten 2016. Alla pratade aktivitetsbaserat, lounger, flexibla ytor, terrasser, kök med mikrovågsugnar som räckte till alla med mera. Plötsligt var det bara ett år kvar till den stora flytten.

Ledningens beslut att inte göra undantag utan genomföra att alla skulle arbeta aktivitetsbaserat, inte ha egna skrivbord, gjorde att jag började fundera på hur detta skulle komma att påverka mig. Skulle jag få ont i ryggen av att inte kunna sitta på min egen stol, skulle datorn ladda ur sig hela tiden, skulle jag irritera mig på andras prat om sådant som inte berörde mig?

En eftermiddag i gråslaskets månad november fattade jag ett beslut. Jag skulle passa på att prova att sitta på andra sidan rummet innan flytten. Jag skulle våga språnget ut i ovissheten. Det fick bära eller brista. Jag vägde för- och nackdelar nogsamt - det är soligare på andra sidan, det är finare att sitta mot parken när våren kommer, resonerade jag. Men det är bra att slippa plocka fram sina saker varje morgon, tänkte jag också. Jag landade till sist ändå i att det är bra att hinna prova innan flytten så att man vet hur det fungerar.

Jag packar och slänger
Sagt och gjort, efter jul och nyår packade jag ihop mitt skrivbord. Slängde gamla papper och pinaler jag dragit runt med i alla flyttar jag gjort under de 16 år jag jobbat på myndigheten och tågade bort till andra sidan. Och vilken befrielse det var.

Redan första veckan hittade jag rutiner för vad jag skulle plocka med mig till det för dagen valda skrivbordet. Jag satte mig vid ett fönster, kikade ut i Rinmansparken och lyssnade förstrött på småprat om det Nationella regionalfondsprogrammet och arbetet med kommunikationsinsatser för olika sakfrågor och avdelningar. Och vad jag trivdes. Det konstiga var att bara genom att inte gå samma väg varje morgon, sitta vid samma bord och se samma saker skapade någon typ av känsla att sinnet blev öppnare.

Det kan förstås vara en nyhetens behag men det har hållit i sig. Visst finns det en del småsaker som kan kännas onödiga att behöva hantera, men de överväger inte. Efter studiebesöket i torsdags känner jag att våra nya lokaler, som ännu mer kommer att stödja vårt nya arbetssätt, kommer att passa mig bra.

Jag var en av de som vunnit ett studiebesök i de nya lokalerna. Byggherren och ägaren till fastigheten har som specialitet att köpa och renovera gamla fabrikslokaler så karaktären och vissa attribut i lokalerna kommer att bevaras, bland annat den gamla löneluckan, berättade Kerstin som visade oss runt. (Foto: Berlin).







  • Comments(12)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Karin Lindblom 2017-05-12 09:17

Vilken bjussig berättelse! Heja dig Maria! Och tack för att du delar med dig. Jag känner peppen! :)

Posted by Charlotte Nording Gabrielsson 2017-04-13 11:44

Tack för att du delar dina erfarenheter! Det är så kul att se dig och dina snygga läsglasögon över skärmarna!

Posted by Eva Lindhé 2017-04-08 11:14

Paul, släng inte fler böcker. Dom tar Åsa K hand om och ser till att ge en lämplig plats i vårt bibliotek.

Välkommen hem!


Posted by Maria Berlin 2017-04-07 13:51

Tusen tack för fina kommentarer! Jag hoppas verkligen att vi alla kommer att trivas i de nya lokalerna. Och att vi hjälps åt att skapa den arbetsplats vi alla kommer att gilla. Det är ju bara vi som kan göra det.

Paul - välkommen hem sedan!


Posted by Paul Westin 2017-04-03 09:17

Du är en inspiratör och en riktigt duktig skribent Maria! Skriv mera :)

Ser framemot att "komma hem" så småningom, till nya lokaler. Vilken befrielse det var att slänga ut mitt gamla kontor på EM innan jag begav mig iväg på mitt nya uppderag. Iofs så kastade jag en massa "bra litteratur"... Men det är ju ingen som läser nuförtiden ändå, nästan inte ens jag själv. Och all den där samlade kunskapen hade jag ju aldrig hunnit igenom ändå. Och ingen annan hade intresse. Men som professors-barn med bokhyllor upp till taket i alla rum därhemma har jag haft svårt att kasta tryckt litteratur... Lite hoarder-varning på mig. Befriande att rensa kontoret. Hur blev det i Jakarta? Jag har samlat på mig en jäkla massa böcker och papper.... :D


Posted by Leonardo D'Errico 2017-03-31 08:46

Jag blev lite förvånad när du och Suzanne plötsligt en dag satt på den soliga sidan av vårt landskap, men framförallt glad. Väldigt kul att du trivs och att du känner att du fått en nytändning på jobbet. Håller med om att det känns som en befrielse att varje morgon få börja dagen med ett rent skrivbord och olika kollegor runt sig. Allt känns mycket lättare. Längtar till våra nya lokaler och de möjligheter som väntar!

Posted by Eva Lindhé 2017-03-29 19:26

Vilka fina tankar och erfarenheter du delar med dig av. Jag hoppas att många läser det här som kanske är lite oroliga inför flytten och vårt nya arbetssätt. Uppskattar särskilt din beskrivning av mig och att du vågar ta ut svängarna i ordval och illustrationer. Mer sånt!

Posted by Lars B 2017-03-28 23:03

Friskt vågat!

Posted by Evastina Hagen 2017-03-27 11:02

Härligt skrivet Maria :)

Posted by Maria Berlin 2017-03-24 14:25

Tack för fina kommentarer! :-)

Posted by Noak Westerberg 2017-03-24 13:04

Snyggt, inspirerande berättelse!

Posted by Anne Norstedt 2017-03-24 10:35

Tack Maria för ditt mod att bjuda på denna solskensberättelse!